Fotosekretariatets fotografiska tidslinje
Created by Fotosekretariatet on 18/08/2009
Last updated: 17/11/09 at 08:56
Det nya formatet APS, Advanced Photo System, introduceras på marknaden. Det blir dock kortlivat bland annat på grund av den digitala teknikens intåg.
Den allra första digitalkameran, Sony Mavica, introduceras på marknaden.
1969 introducerades RC-papper (Resin Coated)på marknaden, som ett alternativ till det äldre gelatinsilverpappret. Det nya pappret hade två lager av polyetylen för att skapa en tåligare yta. Beständigheten hos detta papper är lägre än hos det traditionella s.k. fiberpappret.
Under 1960-talet introducerades polyesterfilmen som ett alternativ till cellulosatriacetat. Filmmaterialet används än idag.
Viktor Hasselblad börjar producera den blivande klassikern för filmformatet 6x6.
1947 ersattes cellulosa diacetat med den stabilare triacetatfilmen.
1947 till 2008 tillverkades polaroidfilm av Polaroid Corp. Processen ger en bild framställd med s.k. reversal diffusionsöverföring, vilket ger färdiga positiva färg- eller svartvitbilder (direktbild) enligt traditionell kemisk metod. Den ursprungliga principen var att det exponerade negativet pressades samman med ett positivmaterial mellan valsar i kameran, varvid framkallningssubstans spreds mellan ytorna. Efter en stund avlägsnas negativet från den färdiga positiva bilden. Senare utvecklades en metod med en integrerad framkallning, där bildframkallningen sker på ett och samma underlag, dvs. utan ett separat negativ. Det finns även material som ger svartvita diabilder i småbildsformat samt svartvita negativ på filmbas (bladfilm). Polaroidkameror finns med mer eller mindre utvecklad automatik. I studiosammanhang används ofta polaroidbilder för att kontrollera ljussättning och exponering innan de slutgiltiga bilderna tas på konventionellt material. Källa: www.ne.se/polaroid
agfa introducerar Agfacolor, process för färgnegativ och fotografier på papper.
Kodak introducerar färgdiafilmlen Kodachrome.
Viktor Hasselblad producerar en kamera för det svenska flygvapnet, en föregångare till den klassiska "Hasselbladaren" som kom i slutet av 1940-talet.
En ny veariant av acetatnegativ kommer ut på marknaden, den ses till en början som stabilare än den första acetatfilmen. Dock visar det sig att den heller inte är särskilt stabil och den tas ur produktion 1951.
Leitz börjar producera den första 35-mm-kameran, Leica, som skulle komma att revolutionera pressfotografin.
Som ersättning för den brandfarliga nitratfilmen tas nya material fram. Den första är gjord av acetat, men visar sig inte vara särskilt stabil och tas ur produktion på 1930-talet. Kodak Eastman Company gör försök med acetatfilm redan 1908, men den når inte den breda marknaden förrän på 1920-talet.
Kodak börjar tillverka en färgfilm. Tekniken blir dock ingen succé och kommersialiseras aldrig.
Bröderna Lumières utveckling av autokromtekniken gav världen 1907 för första gången en färgteknik till rimligt pris. En av de som tidigast började använda autokromtekniken var Gustaf Wernerson Cronquist. Tekniken kom att användas fram till 1939.
Kodak börjar tillverka och sälja den blivande klassikern Kodak Brownie, en storsäljare som endast kostade 1$ i USA. För första gången kunde en större del av allmänheten börja anamma den fotografiska tekniken.
Irländaren John Joly uppfinner en färgprocess som går att trycka.
John Lippman tar fram en färgprocess som han senare belönas med Nobelpriset för.
Kodak marknadsför en ny kamera som möjliggör filmbyte i dagsljus. Tidigare var fotografen tvungen att gå in i mörkrummet för att byta film i kameran.
Kodak Eastman börjar tillverka transparent rullfilm för stillbildsfotografi.
T.E. Enjalbert uppfinner den första fotoautomaten, som använder ferrotypi. Bilden är från Nordiska museets samlingar. Porträtt troligen föreställande konstnären Geskel Saloman 1897. Ferrotypi på pressad metallplåt, på framsidan "fotografi tagen med Fotografi-automaten", på baksidan "Minne från Industripalatset"; förvarad i originalpappskydd med text bl.a. "Fotografi-Automat BOSCO nyaste uppfinning". Nordiska museet inv.nr 257828
Cellulosanitrat användes för att producera negativ bladfilm och rullfilm, fram till cirka 1952. Brandfarligt material som relativt tidigt började ersättas med acetat och så småningom polysester.
Kodak tillverkar kamera för rullfilm. Man kan nu fotografera fler negativ utan att byta film i kameran, dock måste man byta filmrulle i mörkrum och inte i dagsljus.
Papper med gelatin-/silveremulsion (framkallningspapper, DOP) började användas 1885 och används än idag om än i mycket liten skala.
Fotografier på framkallningspapper med gelatinsilveremulsion (POP). POP = Printing out paper, dvs. framkallningspapper, framkalllningen skedde utan kemikalier.
Glasnegativ med gelatin-silveremulsion (DOP) användes ända fram till mitten av 1970-talet. Kodak Eastman börjar 1880 kommersiell tillverkning av negativen som innebär en revolution för fotograferna, som nu sliper preparera plåtarna själva.
Cyanotypin, en fotografisk kopieringsmetod som bygger på järnsalters ljuskänslighet, börjar användas på 1880-talet och används i stort sett också under hela 1900-talet. Bildtext: Construction of the Library of Congress, Washington, D.C., Nov. 20, 1891. Handy, Levin C. (Levin Corbin), 1855-1932, photographer. Källa: www.loc.gov Metoden, som uppfanns av Sir John Herschel 1842, ger kontrastrika blå bilder. Som fotografisk metod fick cyanotypi ingen större genomslagskraft, däremot levde principen kvar länge för kopiering av ritningar (blåkopior). Källa: www.ne.se/cyanotypi
Chrystoleum, 1880 - 1930) var ett tidigt sätt att framställa färgfotografi genom att på ett speciellt sätt färglägga en svartvit bild. Basen är ett fotografi på tunt papper vanligtvis med albuminemulsion. Pappret limmas fast i ett svagt skålformat glas. Själva pappret skrapas sedan bort så att i princip endast emulsionen blir kvar. Fotografiet gneds sedan in med olja, fernissa eller vax för att bli genomskinligt. Färgläggning skedde på ett bakomliggande lager glas.
Fotografier på celloidinpapper (POP)kommersialiserades som teknik under 1880-talet. Det var ett framkallningspapper med kollodium- och silveremulsion. Man framkallade alltså bilden i solljus, utan kemikalier. POP = Printing out paper, dvs framkallningspapper
Kodak tar fram en maskin för att maskinellt lägga emulsion på glasplåtar.
Platinotypin användes fram till 1930.
Pigmentfotografier, tidigare benämnt koltryck.
Skotten James Clerk Maxwell uppfinner en färgteknik för fotografi, tekniken baseras på färgseparationsprincipen.
Ferrotypin, kollodiumemulsion på en järnplåt. Användes oftast för porträtt i visitkortsformat.
Ambrotypi är ett glasnegativ som försetts med en mörk bakgrund (ofta papper) så att bilden framträder positiv. Bilden monterades in i en ask.
Våtkollodiumnegativ introduceras under tidigt 1950-tal. Tekniken innebar att fotografen själv preparerade glasplåten med en emulsion. Plåten skulle exponeras omgående, medan emulsionen fortfarande var fuktig.
Fotografier på albuminpapper blir populära under 1800-talets andra hälft. De konkurerras av celloidinpappret.
1848 utvecklade Frederick Scott archer, England, kollodiumemulsionen. Tekniken publicerades 1851 och användes såväl för vårkollodiumplåtar (glasnegativ) som för ferrotyper och fotografier på papper.
Den första svenska fotoutställningen arrangeras på Stockholms slott.
Saltpapperstekniken utvecklades av William Henry Fox Talbot i England. Kalotypin som den också kallas omfattar en negativ/positiv process, där ett pappersnegativ först framställs, vilket kontaktkopieras mot ett s.k. saltpapper och direktframkallas i solljus. Bilden fixeras därefter för hållbarhet. Bildtext: Saltpappersfotografi föreställande Jenny Lind, ur Nordiska museets samlingar, N1_11676.
Hippolyte Bayard, Frankrike, skapar direktpositiv på papper.
Den franska staten presenterar daguerreotypin den 19 augusti 1839, den första fotografiska teknik som sprids till en större publik. Uppfinnare är Louis Daguerre som tillsammans med Nicéphore Nièpce utvecklat tekniken under flera år.
Förläggaren Adolf Bonnier översätter Daguerres skrift om daguerreotypin till svenska i slutet av 1839.
Engelsmannen William Henry Fox Talbot skapar "Photogenic drawings" på papper som sensiterats med silverklorid.
Louis Daguerre utvecklar direktpositiv på försilvrade kopparplåtar, fixeras med saltlösning.
Nicéphore Nièpce producerar silverkloridfotografier på tennplåt som sensiterats med bitumen, exponeringstiden är 8 timmar.
Sir John Herschel upptäcker tiosulfat och dess användning för fixering av fotografier.
Fransmannen Nicéphore Nièpce producerar silverkloridfotografier på papper med kamera, delvis fixerade bilder.
Update Sources